People change so that you can learn to let go.
Jaha, då sitter jag här igen. Vågade inte gå in och läsa här efter att det tog slut med Niklas igen. Dagen efter mitt senaste inlägg för att vara exakt! Hur kunde jag ana att jag skulle bli såhär lycklig igen? Självklart känns det aldrig så direkt efter ett uppbrott. Hela ens trygghet liksom ruineras, livet får en omkastning man aldrig kunnat föreställa sig. Och det gör ont.
Hur blir det med gemensamma vänner? Boende? Ska jag flytta till min hemstad igen? Alla rutiner vi hade tillsammans? Alla underbara minnen? Kommer vi ses ute? Tänk om jag ser honom med någon annan? Men guess what, det blir bättre. Fan så mycket bättre faktiskt. Kroppens egna överlevnads instinkter tar över och helt plötsligt har det gått flera dagar, veckor, månader och man har överlevt! Det handlar bara om att tillåta sig att gå i bitar på mindre än en sekund och känna att man aldrig, aldrig någonsin kommer kunna bli hel igen. Det handlar om att gråta ut, möta sina rädslor och tro att man aldrig kommer bli lycklig igen. Det handlar om att ha fel. Om att ta världens största steg från en plats där förevigt varade i tre år. Det handlar om att bygga upp sina egna rutiner och vanor, göra sånt som gör dig lyckig, får dig att må bra och att börja leva igen.
Jag lever igen!
Gråt inte för att det är över, le för att det har hänt.
