madetolove

Sometimes two people have to fall apart, so they can realize how much they need each other to fall back together.

Det var precis så det blev, vi gjorde slut. Fröet av svartsjuka som du sådde i min kropp vid otroheten tog till slut död på oss.
Jag har svårt att glömma. Sånt jag sett och hört.. där du har sårat mig. Det liksom knyter sig i magen. Jag försöker, jag verkligen anstränger mig för att inse att det är förbi nu, långt förbi, att du inte kommer såra mig genom tjejer längre. Vi blev tillsammans igen, och har varit ett par i år nu. Och jag kallar mig lycklig, känner mig lycklig. Men fortfarande spökar tankarna och känslorna ibland..

Vi var ju inte ens tillsammans vid de flesta tillfällen, tillfällen då du flörtade med andra tjejer? (Men oh vad jag älskade dig, saknade oss, när det tog slut) Och det gjorde så ont att se, med egna ögon, hur kapabel du var att ligga med andra, medan jag stod där som en idiot helt förstörd och såg på, hur du visste att jag såg på och hur du njöt av det. What a wicked game to play.
Så det är svårt att glömma. Det gör ganska ont. Kommer jag någonsin över de, över rädslan? Är förfan över två år sen.

Det är för sånahär tillfällen då jag använder mig av denna s.k bloggen, för att skriva ner det så jag slipper tänka på de. Men misstolka mig rätt, för jag älskar honom.